Om oss på Lupiners Gård – drängen och jag
Det var verkligen ingen självklarhet att vi skulle ta över gården från mina föräldrar jag och min man Joachim 2011. Vi var båda mitt uppe i våra karriärer, jag som projektledare för digitala medier och Joachim som mekanikingenjör. Vi hade också två barn, hund och 3 katter. Vi hade styckat av en tomt på gården och byggt ett nytt hus intill det renoverade gamla hönshuset. Så vi var liksom på plats och tänkte väl rota oss, leva nära naturen och ge ungarna en modern barndom på landsbygden. Joachim hade börjat intressera sig för jakt och tyckte det var roligt att jobba i skogen med svärfar. Så 2011 tog vi ändå över gården som ett förvaltningsobjekt. Jaga tänkte vi göra och både Joachím och jag tog motorsågkörkort för att kunna arbeta säkert i skogen. Jordbruket arrenderade vi ut, bönder skulle vi ju inte bli!
Så kom fåren
Jag såg hur arrendatorns nötdjur betade sly och buskar och höll de stora betesmarkerna öppna. Jag såg samtidigt hur de små betena som inte betades växte igen. Vårt tredje barn föddes 2012 och det fanns inte tid eller ork att röja sly i markerna varje år så därför köpte vi 5 Gotlandstackor 2014 av en granne. Hur svårt kan de vara liksom tänkte vi? Ladugården stod tom, halm och ensilage kunde vi köpa av arrendatorn, så de fick flytta in för att göra nytta i betesmarkerna. Men så hände något märkligt! Jag blev förälskad. Fem kloka individer hade kommit till gården, alla med unika personligheter som visade tillit och som gav ovillkorlig kärlek tillbaka till mig när jag pysslade om dem. Ungarna gav dem namn, nummer hade de i öronen när de kom. Snövit (102), Sotis (108), NamNam (111), Ullis (114) och Hilla (121).
Vi övertog granngårdens bagge och våren 2015 fick vi våra första 7 lamm. Då var jag fast, nu ville jag bli fårbonde. Joachim såg nog redan då hur mycket jobb det skulle bli och delade inte fullt ut min entusiasm. Samma höst sålde vi i alla fall våra första köttlådor med lammkött och skinnen kom tillbaka från beredningen precis så fina som jag hoppats på. Vi tog över en grupp tackor till och köpte senare även en hel besättning. Vi sparade också de första åren alla tacklamm för att snabbt öka besättningen. Idag har vi 60 tackor som varje år tillsammans får runt 140 lamm. Vi sparar inte längre alla tacklamm utan väljer omsorgsfullt ut de med finaste pälsarna och bästa avelsvärdena för att få fram så fina skinn som möjligt. Snövit är kvar i besättningen och har fått lamm hos oss 10 år i rad, men nu är hon gammal och går mot sin sista betessäsong. Ullis var också kvar länge, de sista åren som sällskapstacka.
Så blev vi med gårdsbutik
Vår affärsidé är att ta tillbaka allt kött från slakteriet och själva se till att få det styckat enligt kundernas önskemål. Detta gäller både lamm, tackor och baggar. På de här åren som vi nu har hållit på har vi lämnat iväg 500 lammlådor till våra trogna kunder, oftast på en parkering i Huskvarna på väg hem från styckaren eller från kylrummet på gården. Lika många lammskinn har vi sålt direkt till kund från soffan i vardagsrummet eller på olika marknader. Vi säljer också styckdetaljer via rekoringen i Jönköping/Huskvarna.
Sedan sommaren 2021 har vi en gårdsbutik på gården där vi säljer kött, skinn och honung från gården. Vi är också återförsäljare åt en rad kreativa människor i närområdet som designar och tillverkar bruksföremål såsom ullfiltar, keramik och smidesljusstakar.
Är vi nu då fårbönder på heltid?
Nej, det här med får var inte så lätt. Med fler djur i besättningen hade vi också fler sjukdomsfall och lamningskomplikationer. Jag kände mig novis och vilsen så 2016 påbörjade jag en utbildning till djurskötare för får och andra betesdjur. Allteftersom jag lärde mig mer om djurens anatomi, naturliga beteenden, sjukdomar och annat kände jag mig tryggare och mer stabil i min yrkesroll.
Vi är verkligen inte fårbönder på heltid av den enkla anledningen att vi inte kan försörja oss på gården ännu. Jag jobbar 50% som kommunikatör på en statlig myndighet och Joachim kör F-skatt 80% som mekanikingenjör mot ett lokalt tillverkningsföretag. Om jag skulle kunna försörja mig på lammproduktion skulle jag behöva 150 tackor. Då skulle vi också behöva nya stallar och fler beten. Vi kämpar på så här just nu och låter vår lammproduktion vara ett av flera ben i vårt företag Lupiners Gård. Skogen och julgranar står för de andra verksamhetsgrenarna.
Jag kan inte tänka mig ett liv utan mina får. Det är djurens välmående som är mitt huvudsakliga fokus från det att jag stiger upp på morgonen och till dess att jag går och lägger mig. Alltid med omtanke – omtanke om djuren, naturen och människor vi möter.
Alltid med omtanke
Jag kan inte tänka mig ett liv utan mina får. Det är djurens välmående som är mitt huvudsakliga fokus från det att jag stiger upp och till dess att jag går och lägger mig. Alltid med omtanke – omtanke om djuren, naturen och människor vi möter.
Teamet på Lupiners Gård
Hanna Lupiner
Fårbonde
Joachim Lupiner
Dräng
Svipp
Vallhund