Julgranar på Lupiners Gård
ETT KLIMATSMART VAL

Farfar var den som först började sälja julgranar från gården.
Han hade planterat mycket gran på gården och i början av 50-talet såg han att han behövde röja i planteringarna. Då var granarna i perfekt julgransstorlek. Så han högg och åkte in till Västra torget i Jönköping och sålde granar. Min pappa Uno var med farfar många gånger och sålde julgranar på torget och sedan när pappa blev 18 och fick körkort lastade han bilen full och körde in till de väntande kunderna på torget i Huskvarna. När det var som mest efterfrågan på granar så hann pappa knappt parkera bilen innan granarna var sålda. Kunderna tog tag i en topp var på flaket och höll fast i den tills den var avlastad och betald. Pappa har nu fyllt 80 år, men är fortfarande drivkraften i julgransverksamheten. Han är den av oss som spenderar mest tid att hugga granar och sälja granar på torget.
Våra granar är odlade på gården och är helt giftfria.
Vi sköter våra odlingar utan gödsel och bekämningsmedel. Gräset och slyet som växer röjer vi manuellt. Vi klipper heller inte våra granar utan låter dem växa naturligt. Vi är helt klart ett klimatsmart val.
När Uno började bruka gården på 60-talet var det moderna jordbruket i sin linda.
Redan då hade många lantbrukare gett upp på grund av att det inte var lönsamt. Pappa gjorde några viktiga val redan då när han tog över gårdarna Knutstorp och Södra Boarp för att överhuvudtaget få det att gå runt. Han ville jobba med produktionsskog så hans val var inte förvånande. Han tog fram fastighetskartan där alla skiften var utmarkerade och började planera. De betesmarker som låg långt bort från gårdens centrum skulle bli granskog. Det gällde även de betesmarkerna som låg mitt i en skog eller i anslutning till en skog. De små skogsåkrarna planterades också igen med granar. De blev grunden till våra julgransodlingar som finns på gården idag.
Själv har jag och mina systrar varit med pappa på torget så länge jag kan minnas.
Jag kommer så väl ihåg hur fingrarna och tårna domnade när vi stod där inne på torget i Huskvarna. När pappa förstod att vi frös så bad han oss att kila upp i gallerian i Rosenhuset för att värma oss, men vi fick inget handla, bara titta. I början av tonåren så var det inte så intressant längre att hänga med farsan men när jag och mina systrar slutet gymnasiet började vi engagera oss igen och började binda dörrkransar. Det blev en bra extrainkomst under tiden vi studerade.
Nu, 30 år senare så har julgranarna på gården blivit en del i av verksamheten på riktigt.
