Hur mår våra bin

Våra bin bor i gulmålade trälådor där varje låda innehåller 10 ramar. De har även en gulmålad farstukvist så kallat fluster. Dit flyger de och landar innan de kryper in i samhället. I varje samhälle bor det 10 000 bin (sist jag räknade) som har olika arbetsuppgifter. Drottningen går mest omkring och lägger ägg, en del arbetsbin surrar runt inne i kupan och matar larver medans andra flyger ut och hämtar hem pollen och nektar som sedan lagras in i ramarna och blir till honung. Sedan finns det drönare också som egentligen inte har någon speciell roll förutom att flyga ut på våren och para sig med andra drottningar. Värt att notera är att alla flygbin och alla arbetsbin är honor.

Jag tror de mår ganska bra mina bin. De vill helst vara ifred. Stör man dem för mycket blir de oroliga och lite arga. Så jag kollar snabbt till dem och städar hos dem på våren. Kollar att äggläggningen kommit igång och att de har mat kvar att äta. Sedan sätter jag på en extra låda i maj för att de ska ha rum att dra in mycket honung. Några veckor senare måste jag kanske sätta på en låda till för att de inte ska känna sig trångbodda. Om de gör det så kan de föda upp en ny drottning som flyger iväg med halva samhället i en så kallad svärm. Och då är risken stor att man förlorat de bina.

I början av juli kan jag hämta hem fulla ramar med honung som jag sedan slungar i en honungsslunga hos min kompis Lars. Då är honungen bärnstensgul och rinnande. Smakar som himmelriket ungefär. Jag brukar sälja nyslungad honung och burkarna är verkligen uppskattade.

Krämig och len honung

För att honungen ska hålla sig krämig och fin under under en lång tid ska den antingen röras i 20 minuter per dag under två veckors tid innan man tappar upp den på burk eller så ympar man honungen. Det betyder att man tar en honungsburk från ett tidigare år som man är nöjd med och sedan blandar man ut lite av den i den nyslungade honungen. Det är magiskt! Förra årets honung sprider sig i den nya honungen och den får samma egenskaper. Simsalabim.

På sensommaren hämtar jag hem all honung från mina bikupor. Det är detta man kallar för slutskattning. Och så slungar jag och ympar igen. Beroende på vad bina har hittat för blommor så får honungen olika karaktär både på smak och färg. En del av mina kollegor är så duktiga så att det slungar sorthonung. Vad sägs om maskroshonung eller hallonhonung?

Binas vintervila

Efter slutskattningen ska bina in i vintervila. Då ger vi dem sockerlag som de får dra in i samhället som foder under vintern. Vi tog ju all honung och något måste de ju äta eller hur. När temperaturen går under 12 grader så händer inte mycket i samhället. Då sitter alla bina i ett klot i mitten och håller värmen med drottningen i mitten. De äter lite av sockret för att hålla sig vid liv, men mest vilar de.

När det sedan blir över 12 grader igen på våren. Kanske en solig dag i mitten av mars när det droppar så där härligt från istapparna och solen har börjat smälta snön runt enbuskarna. Då flyger bina ut. De har bråttom för de måste BAJSA. Ja, stackarna har hållit sig hela vintern. Nu börjar de också bli hungrigare igen och drottningen börjar lägga ägg. Viktigt nu att det finns socker kvar i förråden för annars svälter bina ihjäl. Det finns ju inget ute att hämta. Inte förens sälgen kommer igång med sin blomning kan vi vara säkra på att bina hittar mat på egen hand.

Hur mår våra bin

Våra bin bor i gulmålade trälådor där varje låda innehåller 10 ramar. De har även en gulmålad farstukvist så kallat fluster. Dit flyger de och landar innan de kryper in i samhället. I varje samhälle bor det 10 000 bin (sist jag räknade) som har olika arbetsuppgifter. Drottningen går mest omkring och lägger ägg, en del arbetsbin surrar runt inne i kupan och matar larver medans andra flyger ut och hämtar hem pollen och nektar som sedan lagras in i ramarna och blir till honung. Sedan finns det drönare också som egentligen inte har någon speciell roll förutom att flyga ut på våren och para sig med andra drottningar.